Kategori: Träning

Kiropraktik är ett välkänt verksamhetsområde i Sverige, men framför allt har det funnits länge i den övriga världen. De gamla grekerna använde sig av denna metod, även om det bara kan dateras tillbaka till på slutet av 1800-talet. Kiropraktiken kom inte till Sverige förrän på 1920-talet, så den är fortfarande relativt ny här i vårt avlånga land.

Kiropraktik överlag är främst kopplat till smärta i rygg och nacke här i Sverige. Det är inte fel. En kiropraktor jobbar absolut med ryggar och nackar! Vi kan inte få nog av dem! Jag ska berätta varför. Men först en liten historia för att du ska förstå.

Jag jobbade på en fritidsgård där vi brukade sälja popcorn och slush på fredagar. Slushmaskinen var i full gång precis i början av passet för att det skulle hinna frysa till innan besökarna kom. Det skulle förberedas och poppas i popcornmaskinen strax efter att besökarna dundrat in för att fylla lokalen med biokänsla. Men det fanns ett problem. Så fort man startade igång popcornmaskinen samtidigt som slushen rullade, gick proppen i huset. Det satt en lapp om detta på maskinerna, ”STÄNG AV SLUSHMASKINEN INNAN DU POPPAR POPCORN – PROPPEN GÅR”, men det glömdes bort ibland. Det är väl jättebra att proppen går så att inte elsystemet överhettas och det börjar brinna i huset! Det vore verkligen hemskt… Men då blir ju slushen kall, inga popcorn och besökarna besvikna.

Alltså proppen går = huset säkrat = dålig funktion av maskiner = ledsna besökare

Detta var min lilla liknelse till nervsystemet i kroppen. Hjärnan, ryggmärgen och alla nerver som utgår ifrån ryggraden är sammankopplade, precis som elsystemet i ett hus (typ). Den agerar så att alla maskiner och apparater fungerar som de ska. Kylen ska vara kall, diskmaskinen igång, lamporna tända etc. Men om nervsystemet blir överstimulerat på något sätt, går en säkring. Har du allt i hela huset igång samtidigt, då finns det risk att flera säkringar går. Detta är för din säkerhet! Det finns alltså en anledning till varför man får så kallade leddysfunktioner i ryggraden. Något är överstimulerat och kroppen måste stänga av nervflödet, annars skapar det överhettning.

Tänk dig att du går till en vårdcentral för din ryggvärk och får en storpack Alvedon. Tänk då såhär: Om en propp har gått i huset och ditt kylskåp blir varmt, då blir maten dålig. Vad gör vissa? Jo, de går och byter ut den dåliga maten med ny och fräsch mat. Vad händer då? Ja, maten kommer fortfarande att bli dålig efter ett tag eftersom proppen inte är fixad. Man har alltså korrigerat problemet tillfälligt. Det botar inte ditt varma kylskåp. En kiropraktor tittar in i ”proppskåpet” och startar igång systemet igen med hjälp av ryggradens nära koppling till den. Men inte bara det.
Det kanske inte är säkringen som är problemet. Om systemet är överstimulerat spelar det ju ingen roll hur många gånger man fixar proppen. Är slushmaskinen igång igen tillsammans med popcornmaskinen kommer säkringen fortfarande att gå. Då måste man titta omkring i huset och hitta vad det är som är så överväldigande för elsystemet. Eller hur?

 
Så här kommer slutklämmen. Smärta är absolut en sökorsak som kiropraktorn oftast stöter på, men du behöver inte ha ont för att besöka en kiropraktor. Men tänk dig då det här huset. Hur mycket annat kan inte ett elsystem upprätthålla? Det håller igång ventilationen, värmer golvet, laddar upp mobiler och andra enheter, har datorn igång (och vad bara den i sig kan göra!)… Ja du ser. Massor av andra funktioner som man inte tänker på. Vi kiropraktorer älskar ryggar och nackar för att detta fantastiska nervsystem vi har utgår därifrån. Nervsystemet kan hjälpa kroppen att bota sig själv och besvär som inte alltid ett piller kan. Tänk dig då vad mycket mer som kan påverkas av nervsystemet och vad som händer i våra kroppar när vi korrigerat ”säkringen i ryggraden”.

Du är välkommen att kontakta mig om du har några frågor eller funderingar som du vill diskutera. Du är självklart även välkommen att boka in en besökstid hos mig på Stockholmsvägen 47 i Stocksund via hemsidan eller via telefon.

Ta en titt på hemsidan om du vill veta mer om vad kiropraktik är och hur det kan hjälpa just dig:
www.thornekiropraktik.se

//Cheyne Henriksson

När kroppen inte får mat går den över till krisläge, och det spelar inte någon roll ifall det är vi själva som har bestämt att dra ned på kalorierna eller om det är så att maten faktiskt är slut. I sådana här lägen måste vi leva på våra energilager, och för att kunna bryta ned dem kommer stresshormoner att frisättas. Krisläget ger alltså upphov till en stressreaktion. Exempel på stresshormoner är adrenalin och kortisol. De här hormonerna kommer se till att vi bryter ner våra lager av kolhydrater, fett och tyvärr även protein (muskler). Detta måste vi göra för att hjärnan ska få energi och för att vi ska fortsätta kunna producera livsviktiga hormoner, mm – för att överleva alltså. Exempel på bieffekter av stresshormonerna är att hjärtat slår snabbare (kroppen vet inte varför den är stressad, kanske måste pulsen höjas för att vi är jagade av en björn), blodtrycket höjs (inte nyttigt i längden) och att våra sinnen skärps (vi blir alerta). Med skärpta sinnen kan vi uppleva att vi mår väldigt bra och presterar på topp och det kan faktiskt vara en kick för många att svälta sig/leva med ett energiunderskott.

Vad händer då med vår lagrade energi?

Det första som tar slut är våra kolhydratlager som består av sockermolekyler ihopsatta till långa kedjor av glykogen. Glykogenet tar slut på något dygn och den snabba viktnedgången man ser i början av till exempel en LCHF-bantning (då man äter så lite kolhydrater som möjligt) beror på att man blir av med allt vatten som var bundet till glykogenet.

Fettet förbränns hela tiden och om man är fet (fetma är ett BMI över 30) och övervikten består av fett kan man leva på den energin i flera månader. Tack vare att vi kan bilda ketonkroppar av fett och att hjärnan kan använda dessa som bränsle dör vi inte om vi slutar äta kolhydrater (hjärnan förbränner i normala fall endast socker som bildas då vi bryter ner kolhydrater i mag-tarmkanalen). Läs mer om ketos i mitt tidigare blogginlägg: https://www.fortasana.se/ar-det-nyttigt-att-forsatta-kroppen-i-ketos-och-vad-ar-ketogen-diet/

Tyvärr är det så att stresshormonerna i kroppen kommer göra att även musklerna bryts ned vid bantning/svält. Under min utbildning i idrottsnutrition fick jag lära mig att för varje kilo man går ned i vikt är 70% fett och 30% muskler. Varför är detta ett problem i viktminskningssammanhang? Jo, det är musklerna som står för vår basalmetabolism det vill säga vår viloförbränning. Musklerna ligger där och bränner energi. Blir vi av med muskelmassa – och fortsätter äta lika mycket som innan vi började banta – kommer den energi som musklerna skulle ha gjort av med istället lagras som fett och man går lättare upp i vikt.

Så fort jag har bantat klart går jag upp i vikt igen, varför?

Det är mycket lättare att lägga på sig fett efter en bantningsperiod eftersom man blev av med muskelmassa när man bantade. Man har fått en lägre viloförbränning och kan därför inte äta lika mycket som innan man började banta utan att kroppen lagrar energin som fett.

Finns det något jag kan göra?

Man kan försöka minska muskelförlusten genom att styrketräna, gärna med tunga vikter. Då får kroppen signaler om att musklerna behövs och man kan då minska nedbrytningen av dem. Det kan dock vara svårt att träna hårt om man ligger på ett för stort energiunderskott. Det kan då vara att föredra att låta viktminskningen ta lite tid för att inte stressa kroppen så mycket. En kostomläggning med små förändringar, som man orkar leva med under lång tid, i kombination med att man börjar träna är för många skonsammare både fysiskt och psykiskt.

//Maria

Vi på fortasana pratar och skriver ofta, och mycket, om hur bra det är att träna. Träning är otroligt effektivt om man vill bli friskare och det finns inga biverkningar jämfört med läkemedel som sällan bara är bra. Alla tränar dock inte för att bli friskare utan många tränar för att gå ned i vikt och se bättre ut.

Viktnedgång (och bantning) är inte något vi på fortasana är speciellt intresserade av, utan vi fokuserar på hälsa. Vikten i kilo säger inget om hur kroppssammansättningen är. Har man jättemycket bra och nyttiga muskler kommer man att väga mycket, men den vikten är bara jättehälsosam och nyttig för kroppen. Om vikten däremot består av mycket fett innebär det en ökad risk för en mängd sjukdomar som till exempel diabetes och cancer. Det kan därför vara bra att se över sin kroppssammansättning och fundera över om man behöver ta ett helhetsgrepp med både kost och träning för att bli hälsosammare. Det är nämligen mycket lättare att få i sig en stor mängd kalorier än det är att träna bort dem vilket gör att kosten också är en viktig faktor.

På fortasana har vi kostregistreringsprogram som anger energimängden i livsmedel och samtidigt uppskattar energiåtgången vid olika aktiviteter. Om jag skriver in att jag äter 150 gram smaksatta chips så får jag i mig 773 kcal. Om jag joggar en mil på en timme skulle jag enligt samma program ”bara” bränna 487 kcal (utöver min basala förbränning). Jag måste alltså springa lite mer än 1,5 mil för att ”bli av med” min halva påse chips.

Är det då inte någon idé att träna för viktens skull? Precis som titeln på det här inlägget anger finns det många åsikter om det när man läser på nätet till exempel. Jag har valt att titta på hur aptitregleringen och energibalansen påverkas av träning genom att läsa en översiktsartikel publicerad i Obseitas Reviews tidigare i år*. I en översiktsartikel har en eller flera författare fått i uppdrag att sammanställa vad som är publicerat inom ett visst område, ofta som svar på en specifik fråga.

Författarna sammanfattar forskningsläget så här:

Akuta (enstaka i dagligt tal) effekter av träning på aptit medieras via tillfälliga mättnadssignaler (efter att man har ätit, förändringar i hur energin bryts ner (under eller efter träningen), magsäckstömning och annan aktivitet i magsäcken och aktivitet i skelettmuskulaturen som kan förändra transmittorer som dopamin. Effekten av långvarig träning medieras via förändringar i kroppssammansättning tillsammans med de tillfälliga signalerna. Träning ökar normalt muskelmassan (fettfri massa) och minskar mängden fett på kroppen. En ökning av den fettfria massan ökar efterfrågan på energi och detta kommer att resultera i en ökad hunger. Minskningen av fettmassan kommer att ge en förbättrad kontroll av signaler som ska hämma hungersignaler mellan måltiderna genom att känsligheten av hormonerna insulin och leptin ökar. Sammanfattningsvis kommer alltså uthållighetsträning att resultera i en ökad känslighet för de mekanismer som kontrollerar aptiten.

Effekten av träningens intensitet och duration (tiden man tränar) kommer att vara individuell mellan olika personer (på grund av arv och miljö) och alla kommer att svara olika vad gäller kroppssammansättning, motivation till att äta och hur mätt man känner sig.

Marias slutord:

Vi är alla väldigt olika och det kommer nog dröja ganska länge innan vi vet mer om hur träning påverkar hunger/mättnad och viktförändringar, men JA det är fördelaktigt för vikten att träna eftersom kroppssammansättningen och våra hormoners signaler och även känslighet ökar. Vi vet också att träning ger en mängd andra positiva effekter och äter man mer än man gör av med går man upp i vikt (och tvärt om).

//Maria

*Appetite control and energy balance: impact of exercise. Obesity Reviews 16 (Suppl. 1), 67-76, February 2015 J. E: Blundell, C. Gibbons, P. Caudwell, G. Finlayson and M. Hopkins

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25614205