Många har säkert upplevt känslan av att bli hopplöst torra, och slemmiga, i munnen i samband med löpturer eller annan fysisk aktivitet. Det finns en förklaring till detta!
När vi ger oss ut och till exempel springer ställs det helt nya fysiska krav på kroppen jämfört med innan, och det krävs en rad omställningar för att vi ska kunna genomföra löpturen. När vi blir fysiskt aktiva måste mer syre nå de arbetande musklerna och koldioxid måste transporteras till lungorna för att vädras ut. Vi måste därför öka hjärtfrekvensen och kontraktiliteten, d.v.s. hur hårt hjärtat slår, vilka höjer vårt blodtryck. Blodet kommer också att styras om till de stället där det behövs bäst – musklerna. Områden som inte behövs just under arbetspasset, till exempel mag-tarmkanalen och njurarna, får lite mindre blod. Dessutom kommer luftrören vidgas så att vi lättare får in syrerik luft till lungorna.
Tack vare frisättning stresshormonerna adrenalin och noradrenalin kan vi få alla de här kraftfulla effekterna. Hormonerna kommer även höja vakenhetsgraden, vidga pupillerna och göra saliven mindre vattning och trögflytande!
Framförallt adrenalin känner många till som ett stresshormon, och vi får alltså samma effekter på kroppen om vi blir rädda för något eller känner oss hotade och stressade. Jag läste för länge sedan att många människor är mer rädda för att hålla tal än för att dö (källa okänd). Föreställ er adrenalinhalten i kroppen hos den stackars talaren som går upp på scenen, tänk på effekterna beskrivna ovan och bli alltså inte förvånade över att han/hon tar med sig ett glas vatten upp på scenen för att smaskandet inte ska bli så påtagligt!
//Maria