Inlägget gjort

Jag var mitt i livet!

Maria skrev i förra inlägget på bloggen om när vi var och gav blod för några veckor sen. KlickScreenshot_20170131-153817a HÄR för att läsa om det. Sen dess har vi båda fått SMS om att vårt blod har kommit till nytta för en patient vilket ju känns väldigt bra.

En vän till mig hade inte varit i livet idag om det inte hade funnits blodgivare och bra sjukvård. Han berättar sin historia här nedanför i ett gästinlägg. Under operationen som han beskriver fick han totalt 55 påsar blod! Det är fantastiskt att han överlevde och jag är glad att ha honom som vän. Vi hoppas med dessa två inlägg ha inspirerat några att bli blodgivare eller ta upp sin blodgivning om man haft ett uppehåll. Tillsammans kan vi rädda liv!

/Jessica

 

Jag var mitt i livet. Var 42 år, hade ett bra jobb som kommunikatör med speciell inriktning på organ- och vävnadsdonation vid en myndighet. Allt var och kändes på topp. Vi hade just fått vårt fjärde barn och det var sommar, ljust och fantastiskt. Vi var odödliga, inget kunde stoppa oss. Inget. 

Hade börjat med löpning och fystränade rätt hårt eftersom det gav mig energi och kickar och fick mig att må som en kung. Hade egentligen inte tränat så fokuserat på många år, men antar att jag ville må bra inför min kommande föräldraledighet.

Hösten kom och vi gjorde upp att jag skulle ta den största delen av föräldraledigheten på nära ett år. Min fru A fokuserade på att börja jobba i december.  

Sönerna spelade fotboll, jag var tränare till vår 8-åring och skjutsade 11-åringen till träningar och matcher. Vår dotter gick på förskola och skulle snart fylla fyra.

Det var en helt vanlig måndag. Hade nattat de tre äldsta barnen. Kände mig ruggig så jag tappade i ett varmt bad. Klockan var strax efter 21:30 när jag plötsligt började frysa i badet. Skakade som av frossa fast jag satt i ett varmt badkar. Klev upp och fick plötsligt huggande smärtor inifrån överkroppen. Bad min hustru att massera mig på ryggen, men det gjorde plötsligt bara ännu ondare. 

Då hände det. Fick plötsligt väldigt svårt att andas. Började krypa omkring i hallen, drabbades av så kallad “luft-hunger’. Hustrun ringde snabbt efter min svärmor som bodde intill oss, då hon var före detta narkossköterska, därpå ringde hon 112.

Det enda jag minns från hallen var att en av de båda ambulanssjuksköterskorna ropade till mig. Hon lät stressad och hård. Allt var som i en enda dimma. Ett töcken där jag gång på gång tappade medvetandet. Svärmor såg till att jag fick syrgas och hon åkte med i ambulansen. Och tur var det eftersom de var på väg till Danderyds Sjukhus, men svärmor visste från sin arbetstid på SOS 112 att Karolinska Sjukhuset var mycket mer högteknologiserat. Det skulle bli min räddning. Hustrun ringde sin bror och syster,sedan tog hon en taxi till Solna. 

A ringde till min mamma som även hon for in till sjukhuset. Hela natten gick och anhörigrummet skulle komma att bli bostad för de närmaste dygnen. En kirurg som hade opererat mig hela natten, informerade om att jag hade förlorat en stor mängd blod men att han lyckats stoppa den massiva blödningen. Han talade också om att jag på operationsbordet – i den så kallade hybridsalen – fått flera hjärtstopp. Att han genom att hålla i mitt hjärta i sin hand kunnat trycka och pumpa igång det. 

Jag låg på Centrala intensivvårdsavdelningen hela tio dagar, med extremt skiftande blodtryck. Som sämst låg det på 40/30! 

Närmaste två veckorna innan jag skrevs över till Danderyds Sjukhus, handlade mycket om oro för egen del. Jag minns i princip ingenting av hela oktober 2012 bortsett från enstaka, vaga minnesbilder.

Den 1 november skrevs jag ut från KS och fördes över till DS. Där låg jag inskriven på vårdavdelning ytterligare två och en halv månad. Första tiden även den med vaga minnesbilder. 

Överläkaren på KS hade under den perioden förklarat för mina anhöriga att blodförlusten och framförallt den 10-15 minuter långa och totala syrebristen medfört att jag drabbats av hjärnskador av storleken mindre men belägna över flera platser i hjärnan – sk watershreads. Och att arbetsminnet (närminnet) var tufft drabbat, så också min balans, min syn (så kallade synnedsättning), koordinationsförmåga samt möjligheten att utföra en mängd relativt basala saker. Förmågan att ta och utföra instruktioner var också initialt sett dålig. 

Skrevs in på Hjärnskaderehab vid DS där jag gick som dagpatient tre – fyra gånger i veckan under tre tio-veckorsperioder 2013-14.

Började så småningom arbetsträna på mitt gamla jobb, och i december 2015 började jag arbeta på 25 %. Men då med helt andra, för mig individuellt anpassade arbetsuppgifter av typen språk- och korrekturgranskning av texter; sortering och justering av myndighetens sociala medier, närvara vid myndighetens enhetsmöten osv. 

/Daniel

Inlägget gjort

Mina 30 minuter kan ha räddat ett, eller flera, liv

Äntligen kom smset med beskedet att mitt blod har kommit till användning för en patient! Hurra!!!Screenshot_20170131-153817

Tyvärr kan jag inte skryta med att vara en speciellt duktig blodgivare. Kvinnor får lämna en påse tre gånger per år. män fyra gånger per år och på mina 20 blodgivarår är jag långt ifrån 60 påsar men jag tänker att lite är bättre än inget. Blodet man ger har flera olika användningsområden. Det kan behövas vid förlossningar, operationer, olyckor, vid cancerbehandlingar, osv, osv. Man delar upp blodet i olika delar och använder dem till olika behandlingar vilket betyder att flera personer kan få hjälp av en enda påse.

Den volym man lämnar är 4,5 dl och det är mindre än 10 % av blodvolymen.  När jag föreläser om blod och blodtryck för studenter på högskolorna i Stockholm brukar jag berätta att fysiologiböckerna sägar att om man förlorar mer än 10 % är det en blödning men dit räknas alltså inte en blodgivning. Innehållet i påsen är alltså inte något problem för kroppen att bli av med. Den förlorade volymen är återställd på väldigt kort tid. När man ligger på britsen få man dricka festis och när man är klar får man mer att dricka. När vi sväljer juicen eller kaffet så kommer vattenmolekylerna åka ner i magsäcken och sedan fortsätta ut i tolvfingertarmen. I tarmen tas vattenmolekylerna upp i blodbanan och återställer volymen. Är volymen återställd kan kroppen även ha ett tillräckligt högt blodtryck. Även om volymen alltså är återställd väldigt snabbt tar det mellan tre till fyra veckor innan vi har hunnit göra tillräckligt med nya blodkroppar och jag inbillar mig att jag känner lite flåsig en tid efter att ha lämnat blod.

Hur går det då till? Jo, man beger sig till närmsta blodcentral eller blodbuss. Där får man svara på frågor som säkerställer att man är fullt frisk och inte riskerar att smitta en medmänniska, som kanske är väldigt sjuk och försvagad, med något som kan göra henne sjukare. Man får till exempel svara på om när man senast var utomlands, och var man var, om man nyligen har tatuerat sig, om man har feber, osv. Är man ny blodgivare, eller om det var ett tag sedan man lämnade blod senast, kollar man att blodtrycket är normalt och att hemoglobinvärdet är tillräckligt högt. Hemoglobinet är det ämne i de röda blodkropparna som transporterar runt syret till kroppens alla celler. Alla kan, eller får inte, lämna blod. Man kan exempelvis ha för lågt hemoglobinvärde, för lågt blodtryck, för tunna kärl, ett medicinskt tillstånd som gör att man kanske behöver sitt blod själv eller så mår man inte bra av det.

IMG_20170120_142553

Om allt ser bra ut får man lägga sig på britsen och själva blodgivningen börjar. En nål sticks in i ett av kärlen i armvecket och så rinner blodet ut i en påse. Det hela är över på maximalt 15 minuter och för mig tog det 9 minuter och 57 sekunder den här gången. Under tiden blir man såååå ompysslad. Sköterskorna kommer med festis och de fick mig att känna mig som en hjälte. Perfekt för egot alltså!IMG_20170120_142731

När man är klar får man sätta sig och ta lite kaffe eller annan dryck. Vill man får man också ta en smörgås och chokladbitar. Dels får man alltså fylla på med lite mer vätska och så får personalen en chans att se ifall man känner sig lite snurrig. Jag har aldrig känt mig snurrig. Som man ser på bilden har jag ett överdrivet stort bandage på min högra arm. Vanliga människor får ett litet plåster men jag är lite känslig mot vissa typer av klister på plåster så jag blev ordentligt inpackad med ett bandage istället. Man får också en karta med järntabletter eftersom järn behövs för att vi ska bilda nya röda blodkroppar.

IMG_20170120_142632

Innan man går får man en gåva som tack för hjälpen. Man kan välja ljusstakar, koppar, handdukar och andra saker. Jag valde att skänka min gåva till välgörenhet och den här gången blev det Radiohjälpen.

 

IMG_20170120_143107Jag kan vara en av dem som behöver donerat blod någon gång i framtiden. Totalt sett tar ett besök på blodcentralen ungefär 30 minuter och man räddar faktiskt liv utan någon egentlig uppoffring.

Just det, Jessica och jag var förstås där tillsammans men hon blev klar tidigare och fick därför inte vara med på någon bild. Det var lite journalstrul för mig eftersom något hade glömt att klicka i att min förra blodgivning av avslutad och då var det svårt att påbörja en ny.

//Maria

 

Läs mer på blodgivningens hemsida. Där kan man också se hur fyllda länets blodlager är just nu.lager

 

 

Inlägget gjort

SOMA MOVE®

Jag har funderat ett tag på att jag gå någon kurs eller vidareutbildning för att få lite ny inspiration och förhoppningsvis kunna erbjuda våra kunder en ny typ av träning framöver, som ett komplement till utomhusträningen och löpningen som vi redan har.

Jag har testat träningsformen SOMA MOVE® några gånger och varit nyfiken på atFil 2017-01-29 15 05 19t lära mig mer. När jag fick reda på att en kompis till mig, Eleonor, skulle gå den utbildningen nu i januari tog jag också chansen. Så under torsdag-fredag denna vecka dök vi in i massa nya rörelser och lät svetten rinna. Som tur var blev både jag och Eleonor godkända på examinationen och ser fram emot att leda denna träningsform.

SOMA MOVE® beskrivs som en gruppträningsklass som är atletisk, svettig och fysiskt ansträngande, men samtidigt mjuk och flödande och involverar hela kroppen. Träningsformen grundades för fyra år sedan av Linus Johansson och Cecilia Gustafsson, som varit i träningsbranschen under lång tid. De höll varsin dag på kursen och det var otroligt givande att se hur rörelser kan tolkas på lite olika sätt och hur man variera klassen med intensitet, musik mm.

SOMA-MOVE-1Soma betyder kropp på grekiska och under ett SOMA MOVE® pass jobbar vi med kroppen som redskap och med en matta som underlag. Vi använder stora rörelser och göra flera rörelser i ett flöde och arbetar med kroppen som en enda enhet, och inte med enskilda muskler.

Även om det är en gruppträningsform jobbar man i sin egen takt och sitt flöde, men man kan också utmana sig själv och bli riktigt trött och svettig. Jag som instruktör kan anpassa klassen efter vilka som är med och även visa hur du kan utmana dig mer i rörelserna. Bra som komplement för dig som springer mycket och vill jobba på din styrka och rörlighet.

Är ni nyfikna på att testa SOMA MOVE® i Sollentuna eller Stocksund? Vi planerar för kurser under våren men har inte spikat schemat än. Hör gärna av dig om det låter intressant. Kanske en morgon- eller lunchklass? Eller har du en träningssal på din arbetsplats och vill introducera SOMA MOVE® där?

//Jessica

Inlägget gjort

Varför får man blodsmak i munnen?

I novembernumret av Forskning & Framsteg är jag med och svarar på en läsarfråga. Passar på att lägga ut det även här på bloggen om det är någon av er som har funderat på detta.

Läsarfråga: Jag kom just hem från en löprunda med blodsmak i munnen. Varför får man det?

Många som idrottar har någon gång upplevt att de får blodsmak, eller en metallisk smak, i munnen, särskilt då de ansträngt sig riktigt hårt. Vad som orsakar detta är inte fastslaget, men det finns flera teorier.

fil-2016-12-30-14-35-13Luftvägarna består av luftstrupen, dit inandningsluften leds från näsa och mun, som förgrenar sig i de två huvudbronkerna som går till varsin lunga. Där sker ytterligare förgreningar till mindre och mindre luftrör som slutligen mynnar ut i små luftblåsor, alveoler, som har extremt tunna väggar och är omslutna av små blodkärl, kapillärer. Det är genom alveolväggen som syret tar sig från luften i lungorna till de röda blodkropparna i blodet.
Vid ansträngning slår hjärtat med större kraft och högre frekvens, så att mer blod pumpas genom blodkärlen. Enligt en teori kan kapillärerna då få små skador, där lite blod kan läcka ut till alveolerna så att lukten av blod på så sätt når luktcentrum.En annan möjlig förklaring är att man blir torr i munnen och luftrören när man tränar hårt, och att torra slemhinnor i munhålan kan förändra smakupplevelsen. Det kan också vara så att man får uppstötningar från magen utan att man märker det, vilket påverkar smaken i munnen.

Oavsett förklaring verkar detta fenomen inte vara direkt farligt, men är kanske en signal från kroppen att ta det lite lugnare.

Länk till Forskning & Framsteg

Jessica Norrbom, forskare i molekylär arbetsfysiologi, Karolinska Institutet och Personlig tränare, fortasana

Inlägget gjort

Dricka hemgjord sojamjölk eller komjölk?

Jag har alltid haft mycket mjölk i mitt kaffe och även till min morgongröt, men är det så bra och finns det andra alternativ?

Det finns gott om vetenskapliga studier som visar att det inte är bra för vuxna att dricka komjölk. Anledningar som ges är till exempel att levern frisätter IGF-I (insulin-like growth factor I) och skulle man ha en cancercell någonstans riskerar man att den växer mycket effektivt när tillväxtfaktorn når den. I den här artikeln kan man läsa om föreslagna mekanismer för hur mjölkkonsumtion skulle kunna bidra till ökningen av diabetes, kranskärlssjukdom, cancer, högt blodtryck, fetma, demens och allergier.

Det finns också gott om vetenskapliga studier som visar att det inte är någon fara alls att konsumera komjölk eftersom det inte ger någon ökad dödlighet. Den här artikeln beskriver just det.

Nu tittar vi istället på innehållet i mjölk, istället för hälsorisker eller hälsovinster, jämfört med några andra vanliga drycker många har hemma på köksbordet. Jag matade in 2 dl (ett normalt dricksglas) av fem olika drycker i kostregistreringsprogrammet NutritionData som fortasana har köpt in och använder vid kostregistreringar. Jag tittade lite extra på energiinnehåll, näringsämnen och fett.

Energiinnehållet i ett glas är:

Mellanmjölk, 90 kcal

Färskpressad apelsinjuice, 96 kcal

Coladryck, 85 kcal

Sojadryck, 73 kcal

Rödvin 12%, 97 kcal

För att göra av med 89 kcal, alltså ett glas mellanmjölk, krävs det att jag joggar i 12 minuter vilket jag alltså slipper om jag väljer att dricka vatten till maten. Får man i sig mer energi än man gör av med lagras det som fett på kroppen och det medför hälsorisker.

Nu tittar vi på innehållet av vitaminer och mineraler, se bilden nedan och notera att de olika dryckerna har olika färger i diagrammet (mjölk-lila, juice-grön, coladryck-röd, soyadryck-orange och rödvin-blå). Coladrycken bidrar inte med mycket nyttigheter och inte heller rödvinet, men det gör de övriga tre, och med nyttigheter menar jag vitaminer och mineraler. Mjölken bidrar bland annat till att man får i sig vitamin B12. Det vitaminet finns i mat som kommer från djurriket. Juicen ger massor av vitamin C. Dricker man coladryck får man i sig lite fosfor och rödvinet ger också lite mineraler. Sojadrycken bidrar till lite allt möjligt bland annat riboflavin (vitamin B2) och fosfor.

bild1

 

 

 

Fettinnehållet då? Det är framförallt mellanmjölken och sojadrycken som innehåller fett. Mellanmjölken innehåller mättat fett och den fettypen är förknippad med ökad risk för t.ex. hjärt-kärlsjukdom. Sojadrycken bidrar i större utsträckning till mer hälsosamma omättade fetter vilket istället motverkar sådana sjukdomar.

 

För att få variation och inte bara få i mig komjölk gör jag ibland egen sojamjölk till min havregrynsgröt som jag äter till frukost. Det måste också vara bättre för miljön att välja bort komjölk tänker jag. Att göra egen sojamjölk innebär några arbetsmoment men det är väldigt prisvärt då 500 gram torkade sojabönor kostar ungefär lika mycket som en liter i affären (ca 20 kr) och ett halvt kilo bönor ger många liter färdig sojamjölk.

Så här gör jag:

  • Blötlägg bönor i lättsaltat vatten ca 10 timmar (bild 1).
  • Koka bönorna i nytt lättsaltat vatten i 90 minuter.
  • Tag kastrullen från plattan och låt bönorna svalna.
  • Eftersom momenten ovan är lite tidskrävande kan man gärna göra mycket på en gång och sedan frysa in de färdigkokta bönorna och använda vid ett senare tillfälle (bild 2)
  • Mixa bönorna med vatten (tillsätt lite i taget tills konsistensen blir bra). Det krävs en stark mixer och lång tid för att få ett bra resultat (bild 3).
  • Sila genom en saftduk och förvara den färdiga mjölken i kylskåpet (notera den lilla bananflugan som tyvärr drunknade, bild 4).

img_20161216_080202img_20161211_135818img_20161211_135927img_20161205_112940

 

 

 

 

 

 

 

 

Vill man veta mer om positiva effekter av soja kan man läsa en gratis vetenskaplig översiktsartikel från maj 2015.  Där står det att soja har anticancer-effekter, att det motverkar njursjukdomen polycystiska njurar och är utmärkt som prebiotika. Till prebiotika räknas de ämnen som gör att de snälla bakterierna i vår mag–tarmkanal mår bra.

 

//Maria

Inlägget gjort

Julfys i farten!

Här kommer lite tips på några snabba träningspass att testa nu innan eller varför inte under juldagarna. Du behöver bara din kropp och en pall/stol till dipsen. Sen är det bara att köra. Värm gärna upp med en kortare promenad eller lite rörelser innan du startar.

Gör 5 varv av Julfys 1 eller Julfys 2, eller gör båda varianterna om du känner dig extra taggad!

Julfys 1

5 burpees

10 armhävningar

15 knäböj

Burpees kan göras med eller utan hopp och armhävningar kan göras på tå eller knä, eller med händerna på en bänk eller liknande. Anpassa efter din förmåga. Här kommer en liten demonstration!

 

Julfys 2

5 knäböjshopp

10 dips (tricepspress)

15 båten med rotation, situps eller annan magövning

Testa att hoppa i knäböjen, perfekt för att få in lite explosivitet i träningspasset. Dips kan göras mot en stol, eller på golvet med böjda ben (blir lite mindre rörelse.

fil-2016-12-15-14-03-32

fil-2016-12-15-14-03-14fil-2016-12-15-14-03-54fil-2016-12-15-14-04-37

 

 

 

 

 

Ett annat sätt att få till träningen är att använda en Tabata timer, finns flera olika varianter på appar att ladda ner gratis. En Tabata är en form av intervaller där man arbetar 20 sekunder, vilar 10 sekunder och upprepar detta 8 gånger. Blir totalt 4 minuter på en omgång. Man kan i princip välja vilka övningar man vill, och här kommer några förslag. Testa att varva övningarna så att du kör 20 s på den första, sen 20 s på den andra och upprepar 4 varv (8 intervaller).

Tabata – ladda ner en tabata timer (20s arbete/10s vila x 8, totalt 4 min)

Gör 3 st Tabataomgångar (totalt 12 minuter + lite vila emellan). Varva övningarna i paren, totalt 4 gånger på varje övning.

  1. Utfall & Armhävningar
  2. Burpees & Plankan
  3. Rygglyft & Knäböjshopp

Dessa pass kräver ingen särskild utrustning. Vill du ha hjälp med ett träningsprogram för att komma igång med hemmaträning med kroppsvikt och gummiband så har vi ett paket på vår hemsida med övningar och 2 gummiband. Klicka in på Produkter och Priser på vår hemsida och beställ! Vi har också samlat många olika övningar i vår övningsbank för inspiration.

GOD jul önskar Maria & Jessica

Inlägget gjort

Race Report New York Marathon 2016

I söndags, den 6 november, sprang jag New York Marathon. Det var mitt livs andra maraton, det första sprang jag för två år sedan i Stockholm. Det var också efter det loppet som jag och några kompisar anmälde oss till detta äventyr. Jag fyllde 40 tidigare i år så såg detta som en försenad födelsedagspresent till mig själv. Om det nu är en present att få springa ett maraton. Kanske snarare nån form av 40-årskris skulle vissa hävda……..

Vi åkte med Snycm-huspringtime som är ett företag som anordnar tränings- och löparresor och köpte oss på så sätt en startplats. Annars är det ganska svårt att få en plats i detta som ska vara världens största maraton, med drygt 50 000 löpare från över 100 olika länder.

Vi kom till New York på onsdagkvällen och loppet gick på söndagen. Så vi hade några dagar på oss att ställa om till den nya tidszonen och att upptäcka New York. Vi försökte att inte gå hela dagarna, men det är svårt att inte gå mycket när man är i en stad som New York. Vi hann med att åka till Williamsburg och strosa omkring, vi gick över Brooklyn Bridge från Broooklyn mot Manhattan, vi gick en del av High Line som är en park anlagd på ett gammalt järnvägsspår, vi åt fantastisk mat på Buddakan, och kanske inte lika fantastisk mat i Harlem, men det var en upplevelse på andra sätt. Vi var också uppe på takbaren på The Standard och njöt av utsikten även om det var lite blåsigt.

Pnycm-brooklynå morgnarna anordnades det gemensam morgonjogg i och omkring Central Park, eller så kunde man gå på yoga, och det fanns även frukostföreläsningar att inspireras av.

Dagen innan loppet hade vi bokat in oss på en busstur som tog oss igenom i princip hela maratonbanan. Vi åkte ut till starten och körde över Verazzanobron, genom Brooklyn, Queens, Manhattan, Harlem, Bronx och fick en känsla för banan. Kändes ändå overkligt att vi faktiskt skulle springa där dagen efter.

På söndagen var det tidig uppstigning, bussarna som skulle köra oss till starten skulle gå redan kl 5.30 från hotellet. nycm-jn-rummetSom tur var ställde vi om klockorna till vintertid natten mot söndagen så vi fick en extra timmes sömn, samtidigt som man var livrädd att vi inte skulle vakna vid rätt tid. Resan till starten gick väldigt smidigt vilket innebar att vi hade ganska många timmar att spendera ute på Staten Island i väntan på vår tart. Första starten gick kl 9.50, men jag och mina två springkompisar startade först kl 10.40. Vi hade uppmanats att ta på oss varma kläder som vi var beredda att skänka bort innan start. Det var otroliga mängder kläder som samlades in och som sen ges till behövande i New York. Trots att vi var där nästan fyra timmar gick det rätt fort. Vi åt vår medhavda frukost, det fanns kaffe och bagel att få där, vi stod i toakö några gånger och sen var det helt plötsligt dags att gå mot startfållan.

Då kom verkligen fjärilarna i magen på riktigt. Nu var det till slut dags att genomföra detta som vi tänkt på i två år. Vi tre som startade tillsammans hade väl inte haft den mest optimala uppladdningen (när har man det i och för sig). Jag hade varit förkyld i nästan tre veckor, de andra hade en fot som krånglade och höftböjare som gjort ont på träning. Men vi var fast beslutna att vi skulle till målet i Central Park och vi skulle försöka hålla ihop och peppa varandra.

Vi hade fått tips om att ha våra namn på tröjorna för att få extra hejarop så det hade vi fixat innan vi åkte. Vi hade också köpt likadana sverigetights, linne och undertröja så vi såg ut som trillingar i trikåer. Det visade sig vara ett bra drag om man ville ha hejarop!

Startskottet gick och vi rörde oss långsamt mot foten av Verazzanobron. När vi nådde bron kunde vi börja springa. Vi tog dnycm-startet lugnt då det var uppförsbacke i ca 1,5 km. Efter ca 3 km kom vi in i Brooklyn och här stod det en hel del och hejade. Ju längre in i Brooklyn vi kom desto mer folk var det längs banan. De hade tutor och klockor och enorma röstresurser, jag har aldrig upplevt nåt liknande. Det var mycket ”Go Team Sweden” och våra namn skreks många gånger. Det var också många med skyltar där det stod ”If Trump can run, so can you” och andra politiska budskap. Vi sprang genom Brooklyn i drygt 20 km och det var verkligen helt fantastiskt, jag sprang och log nästan hela tiden. Efter ca halva loppet sprang vi över en mindre bro till Queens och efter ytterligare några km kom vi till Queensboro Bridge som tog oss till Manhattan. Det var här som pannbenet prövades ordentligt för första gången i loppet. Det lutade svagt uppför nästan hela vägen över bron, många började gå och det var svårt att ta sig fram. Det kändes som att vi tappade en del fart här, och vi började också bli lite trötta efter att ha sprungit 25 km. Samtidigt såg vi fram emot att komma över till Manhattan och veta att vi ”bara” hade ca 17 km kvar av loppet.

När vi kom in på 1st Avenue var det även där mycket folk som stod och hejade, men det som började kännas här var att ett maraton är långt, väldigt långt. Nånstans där tog loppets smekmånad slut. 1st Avenue som vi sprang uppför mot Bronx och 5th Avenue ner mot Central Park kändes som om de aldrig skulle ta slut. Det var löpare så långt ögat nådde kändes det som. Vi blev både hungriga, tomma på energi och trötta i benen. Som tur var lyckades vi få bananer från publiken, och det var en del svenska längs banan som hejade och gav lite energi.

Trots att vi dippade en hel del stretade vi på, ett steg i taget och miles-markeringarna dök upp en efter en till slut. Efter 24 miles (av totalt 26,2 miles) svängde vi äntligen in i Central Park. Löpare stod nu längs banan och stretchade lite här och var, nån kräktes vid trottoaren och många ben var trötta, men också glada över att vi snart skulle nå målet.

Sista biten svängde vi ut från Central Park och sprang längs parkens kortsida, som mer kändes som en långsida just då. Tårarna brände i ögonen av lyckan och lättnaden att vi snart skulle vara klara. 800 m, 600 m, 400 m, 200 m, metrarna nycm-malsniglade sig fram men till sist var det där. MÅÅÅÅLET! Efter 42195 meter. Det var så skönt att kliva över mållinjen och få medaljen runt halsen! Vi klarade det! Detta lopp hade jag verkligen ett genomförandemål, inte ett tidsmål. Även om jag självklart sneglade på klockan många gånger under loppet var mitt fokus på att komma runt, och det gjorde ingenting om jag tog längre tid på mig än under mitt förra maratonlopp.

Efter loppet fick man en påse med dricka och lite att äta och en foliefilt att vira om sig. Man slussades sen genom parken och fick vid utgången en fleeceponcho att vagga tillbaka till hotellet i. Så skönt! Vid det här laget var vi verkligen superhungriga och det fanns inte på kartan att vänta ända till middagen. Som tur var passerade vi ett pizzaställe precis bakom hotellet och på stapplande steg fick vi med oss ett gäng pizzabitar till rummet.

Dagen efter var det många stappliga ben på Manhattan. Det var också kul att se hur många som bar sina medaljer dagen efter loppet. Som svensk är man inte så van vid att på det sättet visa att man deltagit i ett lopp, men här var det i princip obligatoriskt att ha medaljen på sig!

Stolta och nöjda klev vi på planet hem på måndagskvällen. Vilken resa och vilka minnen! Kan varmt rekommendera att springa lopp på andra ställen i världen. Det måste ju inte vara ett maraton. För min del kommer det nog dröja ett tag innan jag springer maratonsträckan igen. Nu ser jag fram emot att styrketräna mer under vintern, och springa lite mer kravlöst när jag känner för det.

//Jessica

Inlägget gjort

Maria på Malou efter tio på TV4

Ett tjockt lager smink, ett låtsas-vardagsrum, kameror, starka lampor, en ljustavla som räknade ned den återstående tiden på reklaminslaget innan det var dags. Det var verkligen inte en helt vanlig dag! Så här började det:

Anders Schultz är huvudförfattare boken Livsmedelsmagi som ges ut av Fri Tanke förlag. Anders vann det fina Pi-priset för populärvetenskaplig litteratur för sitt manus till boken 2013. Priset delas ut av Kungliga Vetenskapsakademien. Jag har varit med och jobbat med texten i slutskedet och gjort tillägg. För det blev jag medförfattare och det har varit ett fantastiskt roligt arbete!

livsmedelsmagi0817-768x965

I Livsmedelsmagi beskrivs den komplexa kemin i kroppen och det bjuds på mängder av intressanta beskrivningar på vilka effekt olika livsmedel har visats ha på vår hälsa i vetenskapliga studier.

Utöver forskning och vetenskap har kocken Pontus Frithiof bidragit med 30 härliga recept till boken. Tre av rätterna presenterades i Malou efter tio tidigare i oktober och jag var med och kommenterade deras innehåll. Här är länken till klippet (jag har ännu inte sett det själv).

 

fil-2016-10-21-15-22-27

Jag blev hämtad med taxi på mitt andra jobb på Karolinska, Emma från förlaget mötte upp på TV-4 och så fick jag gå direkt in i sminket. Sedan fick vi ta kaffe och bulle, och då kom Pontus också. Vi hade det så trevligt att jag för ett ögonblick glömde vad nervöst som skulle hända om bara en stund.

När det var dags blev jag eskorterad in i studion. Jag gick och ställde mig bredvid Pontus. Tydligen ställde jag mig för nära, så jag blev tillsagd att flytta på mig. Malou kom fram och hälsade och sedan drog det hela igång.

Det är inte en drömsituation att bli bjuden på mat framför en kamera och samtidigt vara beredd på att prata om vad man äter kan jag berätta. Jag funderade och funderade när jag skulle stoppa in tuggan i munnen. Det vore ju väldigt ofint att inte smaka på Pontus mat men tänk om Malou frågar mig något precis då, det är ju också väldigt ofint att tala med mat i munnen. Hur skulle jag göra? Till slut stoppade jag in en tugga i munnen och just då ställde Malou frågan… Jag visste det! Efter det åt jag knappt något men jag kompenserade efter sändningen genom att äta massor av efterrätten, sjuuuuukt god.

part_1476867714910_img_2830

Sedan blev det taxi tillbaka till Karolinska. I taxin ringde mamma, det var trevligt. Sedan var det dags att jobba som vanligt.

Det var verkligen inte en helt vanlig dag på jobbet!

Jag kommer hålla en föreläsning om Livsmedelsmagi i Stocksund på fortasanas kontor den 15 november. Föreläsningen kostar 450 kr inklusive bok och 200 kr för bara föreläsningen. Det kommer finnas böcker på plats.

Välkommen!

//Maria

PS. Före smink vs. efter smink… DS.

img-20161019-wa0002

 

img-20161019-wa0004

 

 

 

 

 

Inlägget gjort

Konsten att välja fredagsmys

Jag älskar inte salta jordnötter, men annars sätter jag med glädje i mig stora mängder av alla sorters snacks och godis på fredagskvällen.

För mig är det svårt att sluta äta när jag väl har börjat, även om det pinsamt nog får mig att inte må särskilt bra. Dels är det ju så himla gott och dels är det märkligt nog skönt när det tar slut. Anledningen till känslan av tillfredsställelse är förmodligen att man är fri ifrån tvånget att göra slut på den där halva påsen som ligger och skriker i köksskåpet…

Jag har nu kommit på finurliga och smarta sätt att lura mig själv!

  • Jag tillåter mig själv att köpa vad jag vill. Idag vill jag ha både chips och godis till fredagsmyset och då får jag det.
  • Jag väljer en liten chipspåse istället för att försöka äta en del av den stora. Det finns påsar som bara innehåller 40 g (istället för 275 g) – utmärkt!!!
  • Jag väljer plockgodis eftersom jag då slipper slippa köpa flera olika påsar godis för att få många smaker.
  • Jag väljer den lilla påsen vid godishyllan.
  • Jag tar bara godis jag verkligen tycker om!!! Är godiset bara OK tar jag det inte. Godis jag vill ha tar jag max en bit av och godis jag verkligen, verkligen vill ha tar jag max två bitar av.

 

img_20160923_105925

img_20160923_105742

img_20160923_105530

img_20160923_115239

 

 

 

 

 

Jag är så otroligt grundlurad men ändå så himla nöjd med att jag fick precis ALLT jag ville ha och i rimliga mängder!!!

//Maria

 

Inlägget gjort

fortasanas Maria på Vetenskapsradion

För tre veckor, när det fortfarande var varmt ute, träffade jag Lisen Forsberg från Sveriges Radios vetenskapsredaktion. Hon ville göra ett inslag om hur man ska tänka kring vätskeintag när det ärSR vetenskap varmt ute och kontaktade därför mig eftersom det ingår i den fysiologiundervisning jag håller på Karolinska Institutet.

Vi träffades i parken som ligger bakom Mörby centrum och jag var väldigt förväntansfull på hur en radioinspelning skulle gå till. Jag trodde att inspelningsutrustningen skulle vara väldigt avancerad och stor. Den kanske var avancerad men det syntes inte riktigt. Stor var den inte heller utan allt som krävdes var ett par hörlurar som reportern hade på sig och så mikrofonen som spelade in det vi sa.

Inslaget handlade alltså om hur mycket man måste dricka när det är varmt ute. Klicka här för att komma till SRs hemsida. Observera att detta handlar om hur kroppen fungerar hos friska individer. Om man är idrottare och vill prestera på topp måste man planera sitt vätskeintag för att inte få sänkt prestation. Jag har tidigare skrivit blogginlägget Måste jag dricka åtta glas vatten om dagen och där länkar jag till en artikel i Läkartidningen för den som vill läsa mer om detta spännande ämne.

För den som inte orkar lyssna på inslaget eller läsa tidigare blogginlägg kan jag berätta att vi inte behöver gå omkring och oroa oss för att torka ut och dö så länge vi har tillgång till dryck. Vårt törstcentrum i hjärnan ser helt enkelt till att vi dricker när det behövs i lagom mängder. Är det mycket varmt ute klarar är en vältränad person bättre på att reglera sin kroppstemperatur på grund av möjligheten att producera större mängder svett. Vältränade individer, och de som har vistats i värme och hunnit anpassa sig, svettas dessutom mer effektivt eftersom kroppen lär sig att inte utsöndra så mycket salt från svettkörtlarna i huden.

Det är lätt i teorin: ät vanlig mat, drick vatten när du är törstig och träna regelbundet.

//Maria