Många självutnämnda experter uttalar sig i dagsläget om hälsa i olika medier. I bästa fall är råden som ges bara dyra men i värsta fall kan de ge oönskade och kanske till och med farliga biverkningar. Innehållet som publiceras i kanaler som bloggar och på YouTube är svårt att styra, men borde inte utgivare som publicerar information som riktas till allmänheten ta ett större ansvar över sanningshalten i texterna?
Som exempel har vi följt artikelserien Kostråden i Svenska Dagbladet där det framställs som att de svenska näringsrekommendationerna bygger på en lös vetenskaplig grund. Vi ifrågasätter syftet med skrämseltemat och anser att tidningen beskriver forskning och kostråd på ett felaktigt sätt. En av rubrikerna löd: ”Oetiskt att grunda kostråd på vetenskapliga antaganden”. Med samma logik skulle en rubrik om rökning kunna lyda ”Oetiskt att grunda varningar för rökning på vetenskapliga antaganden”.
Det är väl belagt att rökning är farligt och bidrar enligt Cancerfonden till uppskattningsvis 90 procent av all lungcancer och förhöjd risk för andra cancerformer. Med Svenska Dagbladets definition av vad som kan kallas vetenskapligt krävs det randomiserade, kontrollerade studier (RCT, randomized controlled trial). Studien bör också helst vara blindad, dvs det skall vara okänt för studiedeltagaren om den får aktiv behandling eller kontrollbehandling. Detta är av uppenbara skäl inte möjligt vad gäller studier av kost, fysisk aktivitet, amning eller rökning. RCT om rökning är inte gjorda på människor utan kunskapen om riskerna med rökning grundas i stället på andra typer av forskningsstudier.
Om det krävs en RCT för att med stor säkerhet visa vilken typ av kost som leder fram till olika livsstilssjukdomar skulle man behöva slumpvis dela upp en stor mängd människor i olika grupper och sedan ge dem olika dieter under lång tid. Detta är naturligtvis inte möjligt ur etisk eller praktisk synvinkel. Vi kommer därför aldrig få samma typ av vetenskaplig tyngd bakom rekommendationer om kost, träning, och amning jämfört med resultat av exempelvis en ny blodtryckssänkande substans. Perfekta studier går inte att göra och de genererar inte definitiva bevis. Däremot kan välgjorda studier visa på samband och sannolikheter som kan ligga till grund för rekommendationer som delges allmänheten.
I Sverige är det Livsmedelsverket som publicerar näringsrekommendationer och år 2012 kom den senaste upplagan, NNR 2012. Mer än hundra ledande forskare och experter gick igenom ett mycket stort antal vetenskapliga studier och översikter och utvärderade hur olika näringsämnen, livsmedel och matvanor påverkar hälsan. Arbetet har granskats av experter som inte varit med och skrivit kapitlen och texterna har sedan varit ute på remiss för vem som helst att svara på.
Det kommer ständigt nya studier och vissa av dessa blåses upp till enorma nyheter med löften om att man kan bli av med svåra sjukdomar om man äter ett visst livsmedel. Dessa studier är naturligtvis också inkluderade i NNR och att råden inte uppdateras omedelbart efter varje rön är en stor trygghet. Som tur är krävs det att flera oberoende forskare upprepar försöken, visar på effekt och att livsmedlet inte ger hälsofarliga biverkningar.
När kunskapsöversikter ska sammanställas gås den vetenskapliga litteraturen igenom och förutom resultaten i studierna noterar man även vad som står under rubriken Conflict of interest som finns i slutet av en publikation. Där måste författarna ange om de har några intressekonflikter som kan påverka de resultat som publicerats.
Har vi som skriver denna text någon intressekonflikt? Ja, men kanske inte i den bemärkelsen som beskrivs ovan. Vi arbetar för att föra fram forskningsbaserad information om kost, träning och hälsa och det är viktigt för oss att vår trovärdighet är hög. Därför är vi angelägna om att bilden av kostråd och forskning framställs på ett korrekt sätt.
Det är givet att de självutnämnda experterna tjänar stora summor på sina råd som ofta är kopplade till produkter, som till exempel verkningslösa kosttillskott, och då är intressekonflikten uppenbar. Däremot är det inte lika tydligt varför SvD publicerar artiklar där det står att de hundratals experter och forskare som har tagit fram kostrekommendationer har grundat dessa på ”antaganden”.
I dessa tider när det talas mycket om faktaresistens och fake news är det olyckligt när läsarna leds till att misstro forskning och vetenskap.
Vi uppmanar till ökat ansvar hos den oberoende journalistiken och extern faktagranskning av det som kallas populärvetenskap.
Maria Ahlsén, Medicine Doktor, Biokemist och författare
Jessica Norrbom, Medicine Doktor, Molekylärbiolog och författare